Kristall från Atlantis

i havet utanför Filippinerna

 

Inledning.

Redan 2001 blev jag medveten om att en negativt radierande kristall ligger i vattnen utanför Filippinernas kust. Kristallen användes som generator i de experiment som man laborerade med på Atlantis. Men arbetet gick snett och kristallen blev bärare av en starkt negativ kraft.

Jag lärde om kristallen under en period då jag arbetade med att aktivera inre cellminnen från Atlantis. Redan då stod det klart för mig att kristallen behövde neutraliseras. Dess negativitet hade påverkat regionen och det nätverk av kristallin energi som omsluter planeten under väldigt lång tid. Nu efter många år var det äntligen dags att träda till verket! Gary och jag åkte till Filippinerna.

 

Arbetet med att neutralisera kristallen.

Vi började arbetet med att neutralisera kristallen redan första dagen.

“Jag tonar in och ber om kosmisk hjälp. Kristallen är enorm och har en väldigt stark utstrålning. Ungefär en tredjedel är mörkt rökfärgad. Mitt i syns mörka fläckar och det är framför allt de som är källan till den destruktiva energi som kristallen radierat under så lång tid. Runt kristallen ligger dessutom en intensivt mörk energi. Allt är en konsekvens av de experiment som utfördes på Atlantis. Den här kristallen var programmerad för att utöva kontroll. Men det är uppenbart att arbetet gått snett.

Jag står intill kristallen. Min uppgift är att söka kosmisk hjälp för att neutralisera den källa som stört energiflödet i regionen och det kristallina närverket runt planeten så länge. Kristallens heliga geometri behöver återställas.

Arbetet kräver ett tillstånd av total inre stillhet utan några som helst tankar. Jag behöver vara ett helt rent instrument även om själva arbetet ligger utanför min kontroll. Det skall genomföras med kosmisk hjälp. Insatsen har varit aktuell länge men vi är förmodligen redo för den först nu. Man behöver kunna ”hålla i energin” säkert och stabilt för kristallen bär en magnetisk kraft som vill suga in oss i parallella tillstånd.

Sakta börjar kristallen renas även om man kan se att det fortfarande ligger spår kvar. Som mörka moln. Det är en energi som inte får spridas. Den skall härbärgeras. Jag använder mig av det jag kan och ber återigen om hjälp.

Min uppmärksamhet hålls kvar i kristallen. Små prickar som liknar frön står på tur. Det visar sig att prickarna är fragment av mänskligt medvetande. En gråaktig dimma frigörs långsamt ur prickarna. Dimman står för den kollektiva skuld som vi burit på i vårt medvetande ända sedan kollapsen av Atlantis. Det är viktigt att vi frigör oss från alla känslor av skuld. Också den kollektiva skuld som bundit vårt medvetande till traumat på Atlantis. Slutligen ber jag Lord Melchizedek verifiera att allt är borta”.

 

En stämningsbild baserad på cellminnen
från ett sista skede av Atlantis.

Jag är Översteprästinna i ett av de stora templen. Djupt inom mig misstänker jag att vi står inför en orolig tid. Jag har min Peruanske Mästares ord ringande i öronen att all esoterisk kunskap behöver skyddas och bevaras. Och jag förstår intuitivt att många människor kan komma att behöva evakueras.

Mitt ansvarsområde i templet är Mysterieskolan och templets inre liv. Vi är en grupp Översteprästinnor som har som vår kanske viktigaste uppgift att hålla kunskapen intakt. Vi genomför ceremonier för att rena oss själva och templet och brukar ta hjälp av den Solskiva som hänger intill tempelporten och skickar sina strålar ut över dalen och havet.

Den dagliga träningen i mysterieskolan sköts framför allt av präster och prästinnor. På senare tid har jag börjat oroa jag mig för vad som händer i undervisningen. Jag har märkt att den inte håller samma höga nivå som tidigare. Adepterna når inte samma resultat. Lärarna verkar släpphänta och motivationen har sjunkit. Konflikter uppstår allt oftare.

Dessutom har jag börjat oroas över vad som händer i grottorna utanför tempelområdet. Det är där man programmerar kristaller. Jag har flera gånger försökt ta mig dit men har hela tiden blivit stoppad av präster som oroligt frågar vart jag är på väg. Det är uppenbart att man till varje pris vill hindra mig. Grottorna tillhör inte mitt ansvarsområde och därför har jag ingen möjlighet att hävda min auktoritet. Men till slut lyckas jag ändå tränga mig förbi och ta mig in. Det första som möter mig är en enorm kristall. Långt större än jag själv. När jag frågar om arbetet får jag undvikande svar. ”Kristallerna styr de maskiner vi använder dagligdags. Vi gör försök med att effektivisera utvinningen av elektricitet”.

Det är det arbetet som så småningom förstärker katastrofen. Under mitt besök förstår jag att arbetet är farligt och kan gå fel. Man experimenterar med väldigt potenta krafter. Och de som arbetar där verkar fångade av sin egen makt. Makten att härska över en stor kraft.

Under en tid behåller jag min oro och mina tankar för mig själv. Jag vet inte hur jag skall förhålla mig. Men så småningom väljer jag att söka upp den Mästare i Peru som jag brukar konsultera. I templet har vi ett speciellt rum som är byggt för teleportering. Det gör förflyttningar enkla.

I Peru har man också tillgång till en Solskiva. Motsvarande den vi har på Atlantis. Det är en rund gyllene disk som tjänar många olika syften. Den är starkt helande och fungerar ibland också som navigationsinstrument.

När jag träffar Mästaren är han helt klädd i vitt. Han hälsar mig välkommen med ett stort varmt leende. Han känner mig väl och jag har besökt honom många gånger. Jag beskriver min oro och hans svar är bestämt och entydigt. Jag märker att han är väl förtrogen med situationen.

Du har ingen möjlighet att stoppa det som sker. Det enda du kan göra är att se till att kunskapen bevaras.

Det är det enda råd jag får. Jag har svårt att acceptera och ber igen.

Bevara kunskapen! Den kommer att komma andra civilisationer till del. Se till att den behåller sin rena form. Sedan visade han mig vart jag skulle föra den. Till det som idag är Egypten.

När jag frågar om händelseutvecklingen i ett försök att stilla min oro svarar han bara.

Kanske! Era hjärtan och ert medvetande har blivit infiltrerade. Det som kommer att hända behöver hända. Det är inget du kan göra.

Jag återvänder till templet djupt bekymrad. Hur har det kunnat bli så här? Vi hade börjat öppna templet för personer även utanför tempelområdet. Vi gjorde det i ett försök att höja medvetandet generellt i området. Var det ett misstag? Tvivlen mal inom mig. Är ljusets inneboende kraft att rena sig själv en alltför långsiktig åtgärd?

Jag har ingen möjlighet att påverka det som händer i grottorna. När jag tar upp diskussioner om min oro blir jag bryskt avvisad. Det finns grupper i templet som är i total förnekelse över det som händer. Uttryck för maktfullkomlighet börjar bli allt vanligare. Jag visste att många friserade verkligheten och ville hålla saker hemliga. Men jag har ingen möjlighet att stå emot.

Infiltrationen av främmande utomjordiska frekvenser hade redan trängt alltför djupt in i vårt medvetande. Utvecklingen går inte att stoppa. Precis som Mästaren förutsagt.

 

Kollapsen ett faktum. Man börjar emigrera.

Oron i templet växer. Rykten sprids att arbetet i grottorna inte fallit väl ut. Vi har börjat intensifiera arbetet med att kodifiera esoterisk kunskap i speciella skivor av metall. Några av oss tar också på sig uppgiften att föra dem till Egypten.

Till slut står det klart att de processer som börjat ta över kristallerna inte längre går att stoppa. Folk börjar emigrera. En del söker sig till Mellanamerika och Anderna. Andra reser till Asien och Himalaya. Några emigrerar till norra Afrika och Egypten där man till en början tvingas bygga sig en tillvaro under jord undan vattenmassorna.

 

Vad hände runt Medelhavet.

Flera civilisationer runt Medelhavet hamnar i slutändan under vatten. Medelhavet var ursprungligen en djup dalsänka som förband länderna runt omkring. Men vattnet rusar in och fyller hela dalen. En enorm tsunami sprider sig över väldiga områden. Kärnexplosioner påverkade atmosfären och hela planeten.

 

Fortsättningen i Egypten.

I Egypten väljer man så småningom en annan väg än den vi valde på Atlantis för att hålla kunskapen ren. Man hemlighåller den i templen och i mysterieskolorna. Och man låter dem som vill söka sig till templen och träningen gå igenom omfattande prov. Men inte heller där lyckas man i längden stå emot lägre krafter. Olika kontrollmekanismer börjar utvecklas. Man bygger hierarkiska system och börjar göra åtskillnad mellan den andliga och världsliga makten.

Berättelser om Atlantis gömda kunskap i Egypten har trollbundit många esoteriska sökare genom tiderna. Den har kallats ”Hall of Amenti”. Ingen vet ännu hur eller var den gömts.

 

Reflektion.

Kanske ligger händelserna på Atlantis fortfarande som ett öppet sår i vårt kollektiva medvetande. Kanske har kollapsen stärkt vår upplevelse av en tredimensionell värld byggd på rädsla och katastroftankar. Det är dags att frigöra sig från det arvet.

Under vår resa till Egypten 2020 vill vi
fokusera på relationen Atlantis och Egypten
samtidigt som vi arbetar med att förlösa traumat från Atlantis
ur vårt kollektiva medvetande

Jag hoppas att snart kunna publicera minnesfragment från Atlantis på hemsidorna www.gudinnanantares.se och www.divineoneness.se.
Gary reflekterar över bakgrunden till händelseutvecklingen på  www.newearthvision.com

 

Ulla Anderen & Gary Kendall